Här ska jag försöka berätta lite om Vågsäter och om människorna som levt där - de som var med från första början när det nu var? Den här första början är förlagd till början av 1890 då min farmor och farfar fick ta över en stor del av Jonas Paulsson Hanns gård i Borglunda.
Kan du ro?
Äldsta dottern till 3:de generationen på Vågsäter gård, Anita Lindgren berättade för några år sedan hur min far Arnold ställde just denna fråga till henne en sommar i mitten av 1950-talet. Hon svarade naturligtvis - Ja. Sedan blev inget mer sagt, under promenaden ner till sjön, när Anita rodde båten ut på sjön, när far lade ut näten för fånga lite matfisk och sedan, under promenaden hem. Så när jag säger att jag ska berätta om gårdarna i Vågsäter menar jag att det inte varit lätt att få veta något. Fåordighet var och är en erkänd egenskap från manfolket i min familj - även mig själv. Och min farfar som ändå är huvudpersonen här, dog 15 år innan jag föddes. Men något om hur det gick till i Vågsäter ska jag ändå berätta om...
Legender
Under min uppväxt fick jag mycket lite vetskap om min farfar, bara sånt som sporadiskt hade berättats om honom. Det som jag ändå kände till om var att farfar Johannes som byggde upp Vågsäter gård, kom från Trollhättan och att han egentligen kom hit som av en tillfällighet. Min mor berättade att farfar egentligen skulle ha utvandrat till Amerika - fast så blev det ju inte. I det material som mor lämnat efter sig fanns några brev från efterlevande till farfars broder som blev kvar i Trollhättan. "Så underligt det blev, bröderna hade ju skaffat biljetter för att resa till Amerika..." kunde man läsa av breven och jag tänkte att det här måste jag få veta mera om.
Efter ett tag hade jag genom landsarkivet i Mellerud klurat ut varifrån i Trollhättan farfar hade kommit och sedan reste jag dit och gick runt och frågade. Till slut fick jag tag i en tredje generationens person efter brodern till Johannes som bland annat kunde bekräfta: Jo då, bröderna skulle ju emigrera till Amerika, men de försvann bara! Så berättelsen om en tänkt Amerikaresa som aldrig blev av den är en del av legenden.
Den andra delen av legenden är ju frågan om varför Johannes kom till Vågsäter för det måste ha funnits ett erbjudande som var mer lockande än Amerikaresan. Svaret den frågan fick jag Lennart Lindgren, den tredje generationen på Vågsäter gård, som berättade att Jonas Hann länge hade letat efter en byggare/snickare som kunde bygga ett vattendrivet sågverk och att Johannes till slut blev den som kunde göra det. Det vattendrivna sågverket och vattendammen fanns i backen ovanför det som tidigare var Alex Jakobsson maskinverkstad i Borglunda, fast ingen nu levande har sett det - på så vis en del av legenden.
Hur gick det till när Johannes kom till Borglunda?
Hur det kom sig att den tänkta Amerikaresan i stället blev en resa till Borglunda för att bosätt sig där vet jag faktiskt inget om men jag har spekulerat väldigt mycket kring den frågan. Med hjälp av kyrkoböckernas flyttlängder och andra delar är det ändå lätt att visa Johannes rekordsnabba karriär i Borglunda: Snickaren Johannes tog ut flyttbrev från Hjärtums församling i Lilla Edet i Bohuslän den 8 oktober 1889 och skriver in sig i Stuguns församling 2 november som byggmästare. Den 12 november tas lysning ut i Stuguns församling för bondedottern Ann-Greta Hann och byggmästaren Johannes Jacobsson. Jonas Hann hade lämnat skriftligt samtycke till giftermålet den 30 oktober och de vigdes i Stuguns kyrka av O Nordberg den 2 december 1989. Den 7 januari 1890 nedkommer Ann-Greta med sonen John som nog fick namnet efter sin (verkliga biologiska) far. Drygt 3 år senare, den 18 maj 1893 genomförs ett arvskifte av Jonas Hanns gård då Anna-Greta och Johannes får 1/3 och Elias Hann får 2/3 fastigheten.
Händelseförloppet förutsätter rimligen att Johannes hade vistats och arbetat en viss tid och blivit accepterad av Jonas för att kunna skriva sig i Stugun och så snabbt gifta sig med hans dotter Anna-Greta. Men, det var inte bara Johannes som fanns därförinnan, utan ytterligare en person fanns där, en gotlänning under antaget namn - John Nord - som hade en avgörande roll i vad som hände, både då och 30 år senare. Mer om detta längre fram.
20 intensiva år i Vågsäter
Någon exakt vetskap om hur Jonas Hann kom i kontakt med Johannes som inom kort skulle gifta sig med hans dotter finns fortfarande inte. Vi kan bara konstatera att Johannes och Anna-Greta var gifta och att det fått ett krypin hos Elias Hann från december 1889 men också att de styrde och ställde i Vågsäter i vart fall från 1893 fast kanske ännu tidigare. Under de tre åren efter att John föddes i januari 1890 blev Anna-Greta gravid två gånger och nedkom med gossebarn båda gångerna och båda födda i december -1891 respektive 1893. Den förste överlevde några dagar och den andre dog vid födseln. Nöddop förrättades och båda fick som första namn Adolf - samma namn som Johannes yngsta broder. Adolf Jakobsson blir intressant på flera sätt längre fram.
Från och och med 1893, möjligen tidigare tog han sig an med att bygga det stora boningshuset som blev klart under 1896 och därmed blir Johannes och Anna-Greta folkbokförda på egen fastighet i husförhörslängden. Gårdsnamnet tog han med sig från Vågsäter i Valbo-Ryr i Bohuslän, en gård där det fanns tegelbruk, sågverk, kvarnar, järnbruk mm. Nu blir det bråda dagar i Vågsäter och det behövs mycket arbetsfolk. Adolf och ytterligare en broder vid namn Otto Richard var där mer eller mindre regelbundet. Till gården flyttar också fd soldaten Per Mattson Forsberg (PerMassa) från Strömsnäs som Johannes städslar genom ett torparkontrakt. Det ger PerMassa rätt att bygga ett hus och bruka en liten bit mark några hundra meter längre österut från gården. Till byn, en dryg kilometer längre österut, flyttade en annan torpare vid namn Magnus Jacobsson med sin familj, även han från byn Strömsnäs "på annersia" och detta får en avgörande betydelse för framtiden.
Det byggdes många hus, odlingsmark bröts fram ner mot sjön, kreatur anskaffades, en vattenledning från en källa ett par hundra meter upp i backarna grävdes. Deras första hus kan ha varit det som vi kallade "bryggstua" längst västerut och alldeles nära landsvägen, sedan det stora huset, sedan en ladugård med stallplatser och verkstad, en sommarladugård, sedan ett extra bostadshus - dränghuset eller sommarhuset som senare kallades och sedan ytterligare en lada nere vid sjön, ett vagnslider, två jordkällare, ett särskilt lite stenhus för rökning av fläsk och kött, en smedja med snickarverkstad. Senare byggdes också en stor loge för foderförvaring och dans nedanför ladugården - fast den ska nog Ingemar Sjöbergs ha kredit för. Jag har naturligtvis ingen vetskap om i vilken ordning allt byggdes men i själva boningshuset finns årtalet 1895 inristat på just takstolen närmast sjön.
Den svartvita bilden visar hur den stora prydnadsträdgården och planteringslandet för hushållets behov har anlagts. På fotografiet finns i princip hela familjen och pojken till höger är min far Arnold ca 8 år gammal, så fotot bör därför vara taget omkring 1910. Sedan medsols, farmor Anna-Greta som vattnar de nyplanterade växterna, Anna Theresia, Karl Gideon och Elin Andrea, äldsta dottern. På ladan i bakgrunden nere vid sjön är takteglet av Johannes egen tillverkning i tegelbruket i Hammarstrand. Fotograf Lina Nordin.
Byggmästare och entreprenör
Alla dessa hus byggdes främst för gårdens och familjens behov och jag tror inte att allt var färdigbyggt förrän framåt 1915 för Johannes höll ju på med en hel del annat också. Redan i början på 1900-talet etablerar sig Johannes som byggmästare och entreprenör, så redan då måste Johannes haft kontakt med en ganska stor krets av arbetsfolk med många för tiden nödvändiga färdigheter. Bilderna här visar att det fanns duktiga stenhuggare på plats och här syns ladugårdens stengrund mot sjösidan med fogar som är mycket tunna och jämna vilket visar på ett skickligt hantverk. Även boningshusets sida mot sjön och en jordkällare uppvisar detta fina hantverk.
Troligt är väl också att Johannes hade tillgång till sågverket som han uppfört på mark som nu till hörde svågern Elias-Hann för år 1900 i september fick Johannes uppdrag att bygga huset för folkskolan i Höglunda - ritningar och kostnader för bygget hade presenterats och godkänts vid skolrådet i Stugun. Det tog hela två år för att bygga skolhuset och det kunde invigas 1902.
Men han hade vidare planer för verksamheten i Gesundbygden för den 30:de december 1905 hade han tillsammans med ett 30-tal andra personer på bygden bildat bolaget Backens Tegelbruk med säte i Ragunda. Man höll till på Gästgiveriet i Ragunda när bolaget bildades. Bland bolagsstiftarna fanns förutom Johannes, PM Wikström Hammarstrand, Edvard Bergvall Pålgård, J Nilsson Krångede, Nils Eriksson Kånkback med flera, samt tegelmästare PN Landin från Sala. Bruket byggdes i Kullsta i Hammarstrand och där skulle tillverkas och försäljas tegel, taktegel och tegelrör. Bruket blev dock inte någon lysande affärsverksamhet och bolaget sattes i konkurs 1914. Framtill Vågsäter fanns innan 1923 endast forvägar för häst och vagn/släde. Västerut från Krångede och Öratjärn förbi berget vid Tjärnviken, kan endast strandbrinken varit farbar vid lågvatten eller på isen under vintertid. Det hindrade inte att Johannes kunde forsla taktegel ända till Vågsäter - dock med betydande bortfall av användbart tegel. I årsboken Ravund 2026 har jag fått göra en fylligare berättelse om hur det gick med Backens Tegelbruk och om de som var engagerad idet.
Fram till 1914 då första världskriget bröt ut hade de ekonomiska villkoren i landet blivit sämre och det dröjde nog fram till 1920-talet innan det blev någon ekonomisk ljusning. Vad som hände under denna period i Vågsäter har jag väldigt lite kännedom om, inte förrän 1923 då det förrättades ett förtida arvsskifte och en ny ägarfamilj trädde till Vågsäter. Så, min fortsatta berättelse bygger både på fakta och i någon mån på berättelser som inte kunnat verifieras.
Sant eller skrönor om människorna i Vågsäter
De uppgifter som jag har funnit i kyrkoarkiven - husförhörslängder, dop- och vigselböcker betraktar jag som fakta. De berättelser som jag fått höra i anslutning till faktauppgifterna kommer främst från Lennart Lindgren eller Barbro Hillborg vilka jag sätter stor tro till. Det är de två personer som hade kunnat sitta ned bredvid farmor Anna-Greta och lyssna. Barbro var dock bara 12 år när farmor dog men i stället hade hon möjlighet att hemma läsa brev som Anna-Greta och mor Anna skrev till varandra från tiden hon vistades i Australien. Barbro var min 9 år äldre kusin men sorgligt nog är inte hon med oss längre, hon avled i december 2023.
Här följer nedan följer lite anekdotiska exempel som mest bygger på fakta och några fall på berättelser.
- Jag har fått höra att Johannes anlitades av Jonas Hann för att bygga ett vattendrivet sågverk. Huruvida det verkligen blev byggt vet jag inte men det har funnits en stor damm med tillflöde från Ladumyrbäcken - en damm som jag själv har sett i vart fall i slutet av 1900-talet. Så visst tror jag att sågverket blev byggt och att det funnits ett sågverk är jag säker på då ett par olika källor har berättat att verket blev elektrifierat tidigt på 1900-talet.
- Johannes var dock inte det enda arbetsfolket som Jonas anlitade för där fanns också en person med namn John Nord, en äventyrare och tidigare sjöman bara ett par år äldre än Johannes. Enligt berättelserna hade John Nord och Jonas dotter Anna-Greta fattat tycke för varann och bett Jonas om tillstånd att få gifta sig. Kommer inte på fråga hade Jonas sagt - du kan istället dra så långt bort du kan! Ok sade John Nord - men då får du betala mig för det! Och så blev det - John Nord fick pengar och försvann - fast lite senare här kommer vi åter att träffa honom. Anna-Greta var dock i sådan belägenhet att det hastade med giftermål och in på denna scen träder nu Johannes och snart var de gifta. Om detta är sant eller inte kan inte styrkas, men troligen var det så.
- Johannes och Anna-Greta blev gifta i december 1889 och redan 1893 hade de ett eget ställe att bygga och bo på. De hade ju redan pojken John och i december 1891 födde Ann-Greta sitt andra barn, en gosse som inte överlevde och sedan, i december 1893 födde hon åter ett gossebarn som inte heller överlevde. Nöddop förrättades för båda och båda gångerna ville de så gärna att barnet skulle få namnet Adolf - namnet på Johannes yngste broder. Anders Edvin och Otto Rickard var ytterligare två yngre bröder som också har viss betydelse i sammanhanget.
- Vi kan se Adolf och Anders som dugliga byggnadssnickare och båda fanns med när Johannes boningshus och ytterligare några hus byggdes i Vågsäter under perioden fram till 1900. När så första dottern föddes i augusti 1896 döptes hon till Elin Andrea och närvarande som dopvittne var Adolf bland några andra. Rimligt att tro är att Johannes och Adolf stod varann nära under den perioden och namnet Andrea kan härledas från deras föräldrars efternamn Andreasson.
- Adolf blev kvar på bygden och snart hade han blivit ihop med torpardottern Brita Lisa Persdotter från Höglunda och 1897 föddes en pojke som döptes till Bruno Jacobsson. De vid dopet närvarande vittnena tyder på att de ansåg att Adolf och Brita Lisa "hade seriösa planer för sin framtid" för där fanns E Håkansson, Märta Hann, Johannes Jacobsson mfl.
- Adolf blev kvar på bygden ytterligare ett par år för i augusti 1899 föder samma Brita Lisa ytterligare en son som får namnet Alex Jacobsson. Adolf erkände sitt faderskap till Alex men bland då närvarande dopvittnen fanns ingen från Jacobssons eller Hanns utan istället fanns Georg Nyman och Märta Backman mfl vilket kan förstås som att Adolf och Brita Lisa skulle gå skilda vägar.
- Jägarsoldaten Per August Backman i Koviken blev änkling i december 1901 och behövde hjälp i hushållet där det då fanns 2 eller 3 hemmavarande barn och där blev Brita Lisa hushållerska. Ganska snart blev de ett gift par och en ny familjebildning tog vid och 10 år senare fanns där ytterligare fem barn och däribland Bruno Jacobsson - men inte Alex.
- Adolf hamnade efter några år i Hammarstrand där han gifte sig med Märta Sofia och bildade en ny familj. Av husförhörslängden för Hammarstrand, första decenniet 1900, finner man att Alex Jacobsson nu är folkbokförd hos Adolf. Av intresse för i det här sammanhanget kan noteras anteckningen i längden "Alex vistas för det mesta hos Elias Hann i Borglunda". Det är samme Alex Jakobsson som efter andra världskriget blev känd som den driftige entreprenören som byggde skogsbilvägar och med lastbil började köra ut timmer ur skogarna och som under tidiga 1950-talet fick till ett för honom mycket angeläget samtal med finansminister Gunnar Sträng om importrestriktioner (Höglundaboken)
- Men, det föddes ytterligare flera barn i olika familjer omkring sekelskiftet. Katharina Forsberg, dotter till Vågsäters torparen Per Mattson-Forsbergs, födde 1901 en pojke som döptes till Arthur och i Stuguns dopbok fann jag en brutal anteckning rörande faderskapet som direkt pekar mot att barnet tillkommit mot hennes vilja - ett sexuellt övergrepp med dagens vokabulär. Det påverkade resten av hennes liv negativt och även dottern Ruth som föddes sju år senare. Hon blev min mor och även nu antecknas "fader okänd" i dopboken. Det ska du int bry dig om - var det svar jag fick när jag frågade efter min morfar - men det var också de svar min mor hade fått när hon frågade efter sin far.
- Om Otto Rickard vet jag inget från den här tiden, men det har berättats om ett tillfälle 1899 när det ska ha hållits en mycket våt fest på en gård i Borglunda då Otto skulle ha fått i sig för mycket av det våta och gått ut och somnat i en snödriva och sedan försvunnit. Så var det naturligtvis inte - det var en skröna som odlades inom Jacobssons för att dölja att Otto helt enkelt drog vidare för att han gjort en flicka på byn med barn. Otto försvann bokstavligen ur den officiella folkbokföringen efter 1910 och återfanns först 1935 i Hjärtums församling. Flickebarnet han ska vara far till föddes 1901 blev senare en känd krutgumma från Skyttsvedjan.
- Johannes och Anna-Greta fick dottern Anna i augusti 1900, sedan pojken Arnold i juli 1902 och Karl Gideon 1906 så nu fanns det sammanlagt fem barn att ta hand om. Under det första decenniet av 1900 ägnade sig Johannes åt skolbyggnadsprojektet och ganska direkt efteråt engagemanget i Backens Tegelbruk i Hammarstrand. Vad som hände fram till 1923 förutom att ta hand om gården, korna och hästar vet jag just inget om. Vad som ändå är känt är att Johannes blev lite av möbelsnickare och efterlämnade flera olika alster - ett par uppsättningar matsalsbord med stolar, några skrivbord, något skänkskåp.
- Från och med 1918 finns det kassaböcker som visar att Anna-Greta kliver fram och tar hand om det ekonomiska rodret. Hon håller i de pengar som barnen behöver för kläder, skor och utbildning - en post visar att en kurs i tyska språket inköps för Karl Gideons räkning. Försäljningen av mjölk, ostar av olika slag, sker återkommande i organiserad form så det måste ha funnits en handelsbod där. I kassaboken förs ibland poster upp som "diverse från boden" och dessutom - då och då uppförs poster som visar på utlåning av pengar. När tiden för skiftet av gården närmare sig är det Anna-Greta som för bok över olika transaktioner i direkt samband med skiftet. I slutet av 1923 dyker också poster som "uttag av föderåmedel". På ett av de sista bladen för 1923 tas en post upp "Ackord för uppförande av villa på Domsäter" vilket får ses som ett tecken på att Johannes tog på sig ett sista uppdrag, nu för Anna-Gretas syster Erika.
Avslutningsvis om de här anekdoterna vill jag visa vad kusin Barbro berättar från uppväxten i Koviken - hur hon hade rotat runt i några skokartonger med fotografier och brev som hennes mor Anna hade sparat. Barbro hade samlade ihop allt till sitt rum och sade till sin mor – det här vill jag ha och spara på. Då hade Anna helt bryskt tagit ifrån henne allt och lagt det i en hög på gården och eldat upp det. Usch, det där gamla vill jag inte prata om, sade hon till Barbro. Det måste ha varit många hemligheter som gick upp i rök, delar av vår historia som belagts med rökridåer som nu så smått kan få sin förklaring.
Ny generation tar vid i Vågsäter
Det var inte äldste sonen John Jakobsson utan det var Erik Ingemar Sjöberg och hans hustru Elin Andrea som den 28 maj 1923 skrev till Distriktslantmätaren i Ragunda och anhöll om att en lantmätare skulle tillförordnas för laga klyvning av hemmanet Litt BB 1 i Borglunda i fem delar. Närvarande delägare vid förrättningen var John Jakobsson och Ingemar Sjöberg för sig själva, omyndiga Arnold Ossian och Karl Gideon företräddes av Lars P Bergvall, väl myndig men bortresta Anna Theresia företräddes av John Bergander. Som rågångsgranne deltog dessutom Elias Hann. Efter en mycket omfattande uppmätning och värdering av hela fastigheten blev fastighetsklyvningen genomförd och beslutad. I februari 1924 kom protokollet från förrättningen undertecknad av distriktslantmätaren Hermes Ruuth och nu hade Johannes och Anna-Greta lämnat över ägandet av all mark till sina fem barn. Själva hade de fått ett föderåkontrakt som Ingemar Sjöberg skulle leva upp till.
Bilen i Vågsäter
1925 var nog det mesta av de ekonomiska transaktionerna som följde av arvskiftet klara och vi kan anta att Johannes var stadd vid god kassa för nu, när landsvägen förbi Vågsäter nyligen blivit färdig köpte han en bil. Den skulle användas till att göra ett sista besök i sin gamla hembygd med sonen Arnold som chaufför, för nu hade han tagit körkort. Men det det var inte fråga om en resa enbart för nöjes skull för berättelsen säger att Johannes hade tänkt ordna ett äktenskap mellan Arnold och en flicka som fanns på gården Stenarsröd vid Göta älvs strand strax väster om Trollhättan. Det hör till saken att Johannes själv hade varit dräng på gården under det tidiga 1880 talet så han kände väl till vilken imponerande gård det var. Nu hade Johannes ingen framgång som äktenskapsmäklare, men om han skulle ha haft det hade inte jag funnits till - så det är en fascinerande historia. Bilden här visar bilen med kvinnan Annie och sedan Arnold, Karl Gideon och Johannes. Damen i hytten är okänd. I Anna-Gretas kassabok fann jag att hon köpte in kostymtyg och anlitade sömmerska för att sy de kostymer och rockar som bröderna så elegant poserar i. Myheritage har hjälpt till att reparera, färglägga och förbättra bilden.
Bortresta Anna Teresia
Anna Teresia var myndig men kunde inte delta vid förrättningen 1923 eftersom hon var bortrest. Anna, nu 23 år hade fått besvär med hälsan och blivit ordinerad luftombyte och iväg till Australien bar det. Här får vi bara utgå från att Anna-Greta hade ordnat med en för henne väl känd person som Annas medföljare under den långa resan - i vart fall från London - för vem återfinns på passagerarlistan för s/s Moreton Bay till Sidney den 2:a januari 1923 om inte John Nord, på samma båt som Anna Teresia från Vågsäter i Jämtland reser med! Anna följde med John Nord som nu var 65 år till en gård i Kingaroy Queensland och var där en tid tills hon fick ett arbete längre upp i Queensland. Och sedan - under 1927 anländer också Karl Gideon med samma båt som Anna och blir efter en tid delägare i ett sågverk. Anna blev kvar under hela 1920-talet i Australien och kom tillbaka till Sverige först 1930. Om inte annat så visar den här berättelsen att skrivkunnigheten var god på många händer och att breven kunde färda runt halva jorden på ett par månader.
Något år inpå 1930-talet kom en man från Hamrånge vandrande efter kusten, vek av västerut utefter Indalsälven och hamnade i Vågsäter. Han hette Einar Hillborg och var av vallonsläkt och snart hade Einar och Anna träffats och gift sig och under 1934 föddes deras enda barn Barbro.
Domsäter - platsen där en gränstvist avgjordes
Inte en del av, men i anslutning till lantmäteriförrättningen 1923, ordnade Elias Hann med avstyckning från sin mark för en strandtomt på Domsäter till förmån systern Ingrid Erica Emerentia, nu gift till namnet Hadders. Domsäter är namn på en liten udde som sticker ut i Gesunden och är en av endast två platser på Lantmäteriets karta med just detta namn. Enligt ortsnamnsforskningen ska här avgjorts en gränstvist mellan Sverige och Norge någon gång under 1600-talet.
Bilderna
Bilden här nedan av fotografen Heinz Ahrens på sågverket som Elias Hann byggde, nu färdigbyggt 1939 . Det är byggt ovanpå "Alex-bäcken" eller Ladumyrbäcken och det är platsen där det vattendrivna sågverket fanns som Johannes ska ha byggt. Sedan en sida ur kassaboken som farmor Anna-Greta förde under åren 1918 - 2023, intressant är det med namnen på alla som kom och handlade, sedan en fin spegelbyrå som Johannes snickrade ihop, en av flera möbler som han tillverkade och slutligen en hänvisning till källan som säger att en skiljedom mellan Sverige och Norge skall har träffats på just Domsäter.
Göran Jacobsson
Uppsala och Vågsäter
20216-08-02
