När jag för 30 år sedan började med att forska i min släkt var det ganska komplicerat att finna information i kyrkböckerna. Nu ett 25-tal år senare är allt så mycket lättare när arkiven är digitaliserade och man kan söka direkt på nätet. Och, från i år har jag med hjälp av Myheritage lyckats vidga kretsen av släktingar till snart 500 personer - de flesta för länge sedan avlidna men även några nu levande och perifiera släktingar. Mest har jag grottat i min farfars släkt eftersom han var den person som jag vetat minst om och den som kom längst bortifrån till min hemgård i Vågsäter. Nu har jag hamnat 5 generationer bakåt i tiden i trakterna kring Trollhättan och Göteborg och flera spännande delar i släktens grenar har dykt upp - personer och händelser som kräver ny belysning.

Personer från tiden direkt innan andra världskriget lämnade ett påtagligt spår i Vågsäter i form av en låda med närmare 100 fotografiska negativ på glas. Lådan upptäcktes vid en vindsstädning av ett hus i Vågsäter och dokumenterades av en viss Evert Pettersson i Brunflo hösten 1997. Till höger här i bilden berättar Evert om de som han har identifierat på den svartvita bilden och några ord om fotografen Heinz Ahrens. Bilden visar några nu avlidna personer som levde i Höglunda by under större delen av förra århundrade. Det är bara en av många, många andra bilder på människor, alla fångade under åren 1938 och 1939.

Frågorna uppstår nu genast - hur har lådan kunnat hamnat i Vågsäter och hur har det med den släktforskning jag har hållit på med? Men innan jag tar itu med det uppmanar jag läsaren att läsa historien som följer här i länken berättelse om fotografen Heinz Ahrens. En historia som har varit omgärdad med sekretess ända fram i nutid - 2007.

Heinz var en tysk fotograf och övertygad pacifist som levde ett liv präglat av krig, flykt och motstånd. Genom svåra omständigheter fortsatte han att hjälpa andra och dokumentera en av Europas mörkaste tider.

Enligt Förintelsemuséet hemsida tog sig Heinz an en lärling från Göteborg vid namn Tage Carlsson redan under 1920-talet. När Heinz sedan som landsflykting återvände till Sverige och Göteborg 1934, återupptog han kontakten med Tage. Det är här som vår släktgrenar vävs samman för Tages far ingår i en gren av vårt släktträd som jag kunnat följa 5 generationer tillbaka. Bilden på Heinz Ahrens är hämtad från Förintelsemuséet hemsida.

Stora barnkullar

Frändefors församling i Dalsland gränsar mot Bohuslän och där finns byn Knotten, en liten by på några gårdar ca 2 mil nordväst Vänersborg. Nu torde det inte bo många människor där, men i början av 1800-talet fanns där flera gårdar och torp där det nästan som regel föddes stora barnkullar. År 1801 föds en Jonas Nilsson som vid 25 års ålder gifter sig med Kjerstin Olofsdotter och så föds dottern Brita Nilsdotter och några år senare föds sonen Johannes Nilsson. Under de kommande åren föds ytterligare sex barn men här håller jag mig till Brita  och Johannes.

Brita Nilsdotter gifte sig med Jakob Andreasson omkring 1850 och de fick sammanlagt åtta barn och 1859 föddes Johannes som fick efternamnet Jacobsson som senare i livet blev han min farfar. Johannes Nilsson träffar Eva Jonasdotter och de gifter sig 1859. Sedan, med början 1860 får de sammanlagt sex barn varav Jonas Johannesson föds 1862 och sedan Carl Johannesson föds 1865. 

Här har jag nu funnit bröderna Jonas och Carl Johannesson och kusinen Johannes Jacobsson, personer som måste ha varit mycket driftiga, de stakade ut sina egna liv i olika delar av landet men höll ändå påtaglig kontakt med varandra i vuxenlivet. Men det kan inte ha varit lätt, för just 1860 talet var det värsta årtiondet med mycken fattigdom och svält i hela landet. Stora skaror lämnade landet för emigration till Amerika och i Frändefors församling minskade befolkningen under detta årtionde med 25% Men alla emigrerade inte till Amerika för det fanns också familjer som bara flyttade från de karga markerna en liten bit söderut och hamnade på Westen. Det var en mycket stor gård som ägdes av dåvarande Domänverket med en total markareal om drygt 800 ha. 

Westen ligger vid Göta älvs norra strand i Hjärtums församling och i kyrkoarkivets Husförhörslängder för 1870 - 1890 upptar gården ca 20 helsidesuppslag med namn på alla som var skrivna där och grovt räknat blev det närmare 300 personer. Under Westen namnges flera gårdar och torp men också en med namn Kungliga Domänstyrelsen. Någon gång under 1870 talet så finner man Johannes Nilsson skriven just där. Jag vet inget om vilket uppdrag han hade men hans namn är inskrivit högst upp på denna sida i längden, förvisso som arrendator, men det är ju inte fel att tro att han hade sådan position att han kunde påverka en del av vad som hände på gårdarna i och omkring Westen. Med den tolkningen kan det som händer senare bli mer lättförståeligt. Med start i slutet av 1890 händer följande

• Johannes Jacobsson, den äldste av de tre, flyttar norrut till Stuguns församling hösten 1889 (ca 80 mil) och finner genast en hustru som han gifter sig med och redan 1893 besitter de ett stort stycke skogsmark och har bildat en familj som redan 1906 har utökats till fem barn. Om detta har jag skrivit flera artiklar om här på seiten.
  
  
• Även Carl Johannesson reser norrut till Fors församling i Jämtland, en plats som bara ligger bara några mil längre bort än Stugun. Carl folkbokförs i Fors i januari 1890 och träffar genast - eller så hade han varit där en tid innan - en kvinna Ingeborg Pålsdotter som han gifter sig med och redan i april samma år föds en pojke som får namnet Axel. Han får efternamnet Carlsson. De lite märkliga här är att Ingeborgs mamma som även hon heter Ingeborg är bördig från Stuguns församling och har funnit sin make i Fors (Böle)! Kan farfar Johannes i Stugun haft nåt med detta att göra? Bara några år senare, 1893 flyttar Carl med familj söderut igen och så småningom, kanske efter en omväg via gamla hemmet i Westen, blir han inskriven i Carl Johans församling Göteborg 1894. Där får de fram till 1913 en barnaskara om nio barn. Deras sista barn en flicka, får heta Ingrid Pålsdotter efter sin morfar. Barnet dessförinnan var Tage Carlsson.
  
  
• Jonas Johannesson, brodern till Carl finner sin kvinna Ida Matilda Olofsdotter på gården Stenarsröd där Åbon Olof Olsson verkar ha dragit sig tillbaka så att de kan gifta sig i augusti 1894. Stenarsröd är en gård på ca 80 ha mark som ligger fint vid norra älvstranden och i husförhörslängden skrivs nu Jonas som "hemmansägare", men det antecknas också att "hustrun eger hemmanet". Fram till 1901 föds pojken Werner och två flickor, Ingeborg och Annie. Min farfar Johannes, kusin med Jonas, kom 20 år senare att visa ett mycket stort intresse för denna Annie i ett för honom alldeles bestämt syfte - läs om Bilen i Vågsäter här. Ytterligare 20 år senare vid slutet av andra världskriget blir Annie i brevväxlingen med min farmor en tredjepartsberättare om vad som hände med Heinz Ahrens under åren 1938-39 när han var i Hammarstrand och Vågsäter.

  ---

Från Tyskland till Göteborg till Vågsäter

Det är Hitlers maktövertagande 1933 som driver Heinz ut ur Tyskland. Åren därpå skärps förtrycket och kulminerar med den sk Kristallnatten november 1939. Då hade Hitler redan  startat kriget Polen och kort därefter förklarade Storbritannien och Frankrike i sin tur krig med Tyskland. Nu rådde det krig i större delen av Europa.

Heinz hade tagit sig till Göteborg redan 1934 och där återupptar han kontakt med sin tidigare lärling Tage Carlsson som nu är 28 år. I Tages familj fanns en stor syskonskara och bland dessa, yngsta dottern Ingrid som just hade fyllt 21. Vi vet att familjen hade sina rötter i gården Westen i Lilla Edet men också att Tages farbror Jonas huserade i Stenarsröd så ganska naturligt  var både Tage och Heinz välkomna dit när det passade. Av Heinz dotter Anita har jag fått veta att Heinz var en välutbildad och mycket social person, han kunde prata med vem som helst och föra bildade och vänliga samtal. Snart hade Heinz och Ingrid fattat tycke för varandra och i december 1936 gifte de sig. Men med de skärpta förhållandena i Europa blev läget mer och mer osäkert i Göteborg för Heinz. Kanske av Tage eller Jonas fick han veta om möjliga och mer avlägsna tillflyktsorter norrut i landet och snart gav han och Ingrid sig av. Efter ett kort uppehåll i Hällefors norr om Karlskoga 1937 hamnade de i Vågsäter i slutet på året och några månader senare fick de tag i ett hus i Hammarstrand. De fick hyra ett ganska fint hus av en mycket skogsförmögen familj i samhället. Den som är bekant med Hammarstrand och kollar noga på bilden här kan nog identifiera huset än idag.

Det var ett samhälle i stark tillväxt, där fanns en nyligen färdigställd vattenkraftstation och här fanns det möjlighet att öppna en fotoateljé och man lyckades finna ett hus att bo i. Man kan förstå att de fick någon känsla av trygghet när de kommit dit för nu för nu var Ingrid gravid och skulle nedkomma i slutet av 1938.

Ingrid skrev: "Jag var mycket sjuk och blev sängliggande sista månaderna innan förlossningen men blev mycket väl omhändertagen på BB i Sollefteå. Vi kom tillbaka till Hammarstrand på julafton 1938 med babyn, bara en vecka gammal". Ofrånkomligt måste man undra över hur en sådan förlossning skulle ha slutat idag 2026 - nästan 90 år senare?!

Bryskt avslut

Året 1939 fram till september verkar ha varit en väldigt fin tid för familjen och jag skulle tro att det var Heinz mest produktiva tid. Bland nästan 100 glasnegativ återfinns bröllopsporträtt, massor av porträtt på vuxna, på barn och alla väldigt fint uppklädda och i väldigt noggrant regisserade kameravinklar. På så sätt kunde Heinz försörja sin familj - men som det sägs - underbart är kort.

Ingrid skrev: Första veckan i september 1939 kördes vi ut hur huset av husägaren Ehinger, för han kunde ju inte hysa en "tysk spion".

Ingrids dotter Anita säger i sin egen minnesskrift över sina sju första levnadsår:

• • Det knackade på dörren. Så som poliser gör. Pappa gjorde tecken till Mamma. Hon hörde inte. De stövlade in och tog honom. Gestapos avlönade svenska statstjänstemän på utlänningsnämnden ansåg att Pappa skulle ut ur landet, "för Sveriges säkerhet och välgång". Pappa blev internerad i ett läger. Mamma reste till släkten i Göteborg.

Epilog

Här ska Annie från Stenarsröd få komma till tal och här ska jag försöka göra ett avslut.....